RAWR RAWR I'M A DINOSAUR
Jag har en förmåga att ta vatten över huvudet. Speciellt när det kommer till egna projekt som har med tecknande att göra.
Om jag vore en superhjälte så skulle jag ha kraften att ta vatten över huvudet, ta en för stor bit av kakan osv.
Sommarserien, eller snarare "7'e Oktober" som den officielt heter, är ett projekt inom klassen för dem som vill. Under sommaren ska vi teckna varsin serie som alla har något gemensamt, bland annat att historien börjar datumet "7'e oktober" etc etc. Det var ett sätt att få oss alla att hålla kontakten under sommaren, eftersom vi älskar varandra så djupt.
projektet har nu blivit lite större än planerat - antologin kommer bli kring 200 sidor fet. Alltså lika fet och maffig som senaste Comic Royale. Och eftersom jag och några till har valt att ha våra serier i färg så kommer tryckkostnaden bli fett stor.
Vilken tur då att man bor i ett bidragsgivande land som sverige, så vi har nu sökt stipendium som kan täcka större delen av kostnaden.
Min sommarserie heter "Krig RAWR" och är en 18-sidig lång serie i full färg om dinosaurier som krigar mot varandra. Tomb har skrivigt manuset, och bara tanken att få teckna en massa dinosaurier väckte det gamla barnasinnet inom mig till liv.
Så när terminen började igen så hade jag tecknat så mycket forntida reptiler att mitt psyke var någorlunda rubbat.
En av de stora skoluppgifterna som vi skulle börja med var den efterlängtade BARNBOKEN!!1!
Mer orkar jag fan inte berättade om den, men det är en uppgift jag länge sett fram emot.
Jag var helt redo att ta mig an denna uppgift med all passion och kärlek en konstnär kan ha.
Ja förutom att jag inte är klar med Krig RAWR ännu.
Jag är ingen mångsysslare direkt, i alla fall inte i detta fall, jag är en sån där som måste ta en grej i taget.
Även om boken bara ska vara en Dummy så är det mycket arbete som måste läggas ner. Antingen så gör jag för många sidor eller för få, jag hittar inget sätt att sela upp den där JÄVLA sångtexten på ett snyggt sätt som inte ser helt efterblivet ut.
Jag visste att jag behövde prioritera krig Rawr men också barnboken. Den första tiden jobbade jag med Krig RAWR medans de andra så flitigt planerade sina barnböcker. Man kände sig rätt dålig och oproffesionell när man satt och höll på med annat - icke skolrelaterat- och av tidigare erfarenheter så VISSTE jag att jag skulle i slutändan sitta och panikteckna klart barnboken och producera något halvbra resultat. När jag egentligen ville satsa 100% på boken.
I nuläget är jag stressad på en samtidigt lugn nivå - även om jag faktiskt har förbrukat en halv månads ritalin på en vecka och fuckat upp min dygnsrytm. Jag har kommit lågnt på Krig RAWR och Barnboken behöver bara få lite uppslag färglagda. Sen kan jag andas ut - innan jag tar mig an nästa projekt. Men tills vidare så lär jag köra på Hard-mode innan deadline.
allt för mig den här gången.
Om jag vore en superhjälte så skulle jag ha kraften att ta vatten över huvudet, ta en för stor bit av kakan osv.
Sommarserien, eller snarare "7'e Oktober" som den officielt heter, är ett projekt inom klassen för dem som vill. Under sommaren ska vi teckna varsin serie som alla har något gemensamt, bland annat att historien börjar datumet "7'e oktober" etc etc. Det var ett sätt att få oss alla att hålla kontakten under sommaren, eftersom vi älskar varandra så djupt.
projektet har nu blivit lite större än planerat - antologin kommer bli kring 200 sidor fet. Alltså lika fet och maffig som senaste Comic Royale. Och eftersom jag och några till har valt att ha våra serier i färg så kommer tryckkostnaden bli fett stor.
Vilken tur då att man bor i ett bidragsgivande land som sverige, så vi har nu sökt stipendium som kan täcka större delen av kostnaden.
Min sommarserie heter "Krig RAWR" och är en 18-sidig lång serie i full färg om dinosaurier som krigar mot varandra. Tomb har skrivigt manuset, och bara tanken att få teckna en massa dinosaurier väckte det gamla barnasinnet inom mig till liv.
Så när terminen började igen så hade jag tecknat så mycket forntida reptiler att mitt psyke var någorlunda rubbat.
En av de stora skoluppgifterna som vi skulle börja med var den efterlängtade BARNBOKEN!!1!
Mer orkar jag fan inte berättade om den, men det är en uppgift jag länge sett fram emot.
Jag var helt redo att ta mig an denna uppgift med all passion och kärlek en konstnär kan ha.
Ja förutom att jag inte är klar med Krig RAWR ännu.
Jag är ingen mångsysslare direkt, i alla fall inte i detta fall, jag är en sån där som måste ta en grej i taget.
Även om boken bara ska vara en Dummy så är det mycket arbete som måste läggas ner. Antingen så gör jag för många sidor eller för få, jag hittar inget sätt att sela upp den där JÄVLA sångtexten på ett snyggt sätt som inte ser helt efterblivet ut.
Jag visste att jag behövde prioritera krig Rawr men också barnboken. Den första tiden jobbade jag med Krig RAWR medans de andra så flitigt planerade sina barnböcker. Man kände sig rätt dålig och oproffesionell när man satt och höll på med annat - icke skolrelaterat- och av tidigare erfarenheter så VISSTE jag att jag skulle i slutändan sitta och panikteckna klart barnboken och producera något halvbra resultat. När jag egentligen ville satsa 100% på boken.
I nuläget är jag stressad på en samtidigt lugn nivå - även om jag faktiskt har förbrukat en halv månads ritalin på en vecka och fuckat upp min dygnsrytm. Jag har kommit lågnt på Krig RAWR och Barnboken behöver bara få lite uppslag färglagda. Sen kan jag andas ut - innan jag tar mig an nästa projekt. Men tills vidare så lär jag köra på Hard-mode innan deadline.
allt för mig den här gången.
Världens fränaste husdjur (med bilder!!!)
Jag är en djurmänniska, jag älskar djur oavsett om det är i form av mat eller som socialt umgänge.
Jag har haft nästan alla typiska husdjur som en svensk kan ha. Jag har haft katt, kanin, möss, löss, undulat och nu även en hund som vi tar hand om varje vardag.
Katt har vi inte numera eftersom min ömma moder är allergisk mot dessa djur. Och kaniner har vi haft några stycken av. Men alla dog.
:(
För något år sedan hade jag två undulater. Pippin och Fridolin, Pippin var äldst men samtidigt rätt dum i huvudet. Han gillade att hänga upponer och gunga fram och tillbaka.
Fridolin är en surpuppa och vill varken bli handtam eller vara social. Om det är dålig musik på radion så skriker han och flyger omkring. Jävla otacksamma fjäderfä.
Pippin dog för ett halvår sedan, han flög in i väggen och fick troligen en hjärnskakning (han sög på att flyga). Så vi hade honom i ett stort påskägg tills vi orkade åka ut i skogen och begrava fågeln.
Fridolin lever fortfarande, men är lika sur som alltid. Han är väldigt söt, stora ögon, men inte fan vill han bli tam hur mycket vi försöker. Vi är odjur och vi SKA äta upp honom, det är vad han tänker.
Nu, idag, så skaffade vi en till undulat. Han heter Figaro och påminner väldigt mycket om Leif GW Persson.
Han är 4 år gammal och redan väldigt handtam, så förhoppningsvis så kommer denna fågel att lära Fridolin att hans ägare inte tänker äta upp honom. Man märker direkt vem som är The Boss när Figaro klev in i buren. Fridolins skrik och skrän kommer aldrig att bita på den hära Motherfuckern.
Det jag ser fram emot mest just nu är att få Figaro att sitta på mitt finger :D det får jag pröva imorgon! Godnatt folket!
Jag har haft nästan alla typiska husdjur som en svensk kan ha. Jag har haft katt, kanin, möss, löss, undulat och nu även en hund som vi tar hand om varje vardag.
Katt har vi inte numera eftersom min ömma moder är allergisk mot dessa djur. Och kaniner har vi haft några stycken av. Men alla dog.
:(
För något år sedan hade jag två undulater. Pippin och Fridolin, Pippin var äldst men samtidigt rätt dum i huvudet. Han gillade att hänga upponer och gunga fram och tillbaka.
Fridolin är en surpuppa och vill varken bli handtam eller vara social. Om det är dålig musik på radion så skriker han och flyger omkring. Jävla otacksamma fjäderfä.
Pippin dog för ett halvår sedan, han flög in i väggen och fick troligen en hjärnskakning (han sög på att flyga). Så vi hade honom i ett stort påskägg tills vi orkade åka ut i skogen och begrava fågeln.
Fridolin lever fortfarande, men är lika sur som alltid. Han är väldigt söt, stora ögon, men inte fan vill han bli tam hur mycket vi försöker. Vi är odjur och vi SKA äta upp honom, det är vad han tänker.
Nu, idag, så skaffade vi en till undulat. Han heter Figaro och påminner väldigt mycket om Leif GW Persson.
Han är 4 år gammal och redan väldigt handtam, så förhoppningsvis så kommer denna fågel att lära Fridolin att hans ägare inte tänker äta upp honom. Man märker direkt vem som är The Boss när Figaro klev in i buren. Fridolins skrik och skrän kommer aldrig att bita på den hära Motherfuckern.
Det jag ser fram emot mest just nu är att få Figaro att sitta på mitt finger :D det får jag pröva imorgon! Godnatt folket!
